Bokblogg 3
Ja nu kommer det som jag varnade för, ett inlägg på lite halvkonstig tid, men det får bli så. Klockan är alltså bara kvart över sex här, inte kvart över tolv.
Ska nog även nämna att jag har tappat pappret där det står vad de här inläggen ska innehålla, antagligen på flyget, så jag improviserar så gott det går...
Något jag har märkt under läsningens gång är att Albert Camus inte alls använder miljöerna som en lika stor del av historien som många författar gör. Ofta spelar miljöbeskrivningarna i böcker stor roll för hur du uppfattar olika situationer, personer, rum osv. Camus å andra sidan beskriver sällan miljöerna som en del av historiens gång och om han gör det så är det en väldigt grundlig beskrivning. Under rättegången får du knappt veta någonting om hur det ser ut i rummet, däremot får du veta desto mer hur det känns i rummet. Hur stämningen är och vilka som är där. Det känns som om författaren försöker få läsaren att fokusera så lite som möjligt på "onödigheter". Samtidigt beskriver han ibland sådant som är helt oväsentligt för historien och läsaren, men på något sätt tycker jag han lyckas fånga ens uppmärksamhet ändå. Jag kommer ihåg något som stod på pappret med uppgiften på om att Albert är fattig med utsmyckningar när han skriver, något som jag håller med om. Bland annat när det gäller miljöbeskrivning.
Det var allt jag hade att skriva för tillfället, kommer antagligen ett inlägg till imorgonbitti (eller på eftermiddagen i Sverige).
Ska nog även nämna att jag har tappat pappret där det står vad de här inläggen ska innehålla, antagligen på flyget, så jag improviserar så gott det går...
Något jag har märkt under läsningens gång är att Albert Camus inte alls använder miljöerna som en lika stor del av historien som många författar gör. Ofta spelar miljöbeskrivningarna i böcker stor roll för hur du uppfattar olika situationer, personer, rum osv. Camus å andra sidan beskriver sällan miljöerna som en del av historiens gång och om han gör det så är det en väldigt grundlig beskrivning. Under rättegången får du knappt veta någonting om hur det ser ut i rummet, däremot får du veta desto mer hur det känns i rummet. Hur stämningen är och vilka som är där. Det känns som om författaren försöker få läsaren att fokusera så lite som möjligt på "onödigheter". Samtidigt beskriver han ibland sådant som är helt oväsentligt för historien och läsaren, men på något sätt tycker jag han lyckas fånga ens uppmärksamhet ändå. Jag kommer ihåg något som stod på pappret med uppgiften på om att Albert är fattig med utsmyckningar när han skriver, något som jag håller med om. Bland annat när det gäller miljöbeskrivning.
Det var allt jag hade att skriva för tillfället, kommer antagligen ett inlägg till imorgonbitti (eller på eftermiddagen i Sverige).
Kommentarer
Trackback