Bokblogg 2

För tillfället är jag i New York, så det kommer antagligen komma inlägg på lite konstiga tider ibland, men i såna fall vet ni varför!
Hur som helst har jag fortsatt läsningen om Mersault och hans liv och jag måste säga att jag är väldigt förvånad över att författaren i alla situationer lyckas beskria honom så oerhört likgiltig.

Det finns inte en enda situation, så långt jag har läst, där Mersault visar några känslor över huvudtaget. När han skjuter araben till exempel. Visserligen gör han det inte helt oprovocerat, eftersom araben faktiskt har tagit fram kniven, men fortfarande ett enligt mig väldigt onödigt tillvägagångssätt. Araben hade tagit fram sin kniv innan Mersault sköt honom, men detta kan ju ha berott på att Mersault och hans vänner tidigare hade bråkat med honom och att han därför kände sig hotad.
Mersault å andra sidan hade egentligen ingen som helst anledning att skjuta enligt mig, eftersom han inte verkade vara varken rädd eller hotad innan han sköt. Mersault verkar leva i sin egen värld där bara småsaker spelar roll. Under dagen på stranden beskrev han mer hur solen kändes mot hans hud än hur han kände att vara på stranden med sina vänner.
Senare under sina förhör hos polisen bryr han sig inte heller särskilt mycket om annat än småsaker, till exempel att hans kläder var varma och att det var flugor i rummet.

Det var allt jag hade på hjärtat angående boken för tillfället, men kommer antagligen skrivas fler inlägg de närmaste dagarna så det är bara att titta in.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback